Jag ser snön falla försiktigt utanför min lite halvöppna balkongdörr... Julmusiken viskar sig fram i högtalarna och julgranen lyser blygt i ena hörnet av vardagsrummet...

Jag har fått distans, jag har repat mig lite och jag har faktiskt kul ibland... jag skulle nästan kunna sträcka mig till att jag ibland faktiskt mår bra..... Jag har haft några dimpar när jag "brytit" ihop och gjorde det duktigt i lör... men inte så konstigt när jag ser han inne på olearys, druckit vin och vi båda ignorerar varandra som att vi inte umgåtts jämt i nästan åtta månader... men, i efterhand så är jag inte lika ledsen... jag tycker han är feg, jag vet jag inte gjort nå fel och jag inser att det är han som har problem... men när man saknar nån ens liiiite så kan det bli jobbigt... Jag har dessutom dåligt samvete för att jag träffat en annan.... mot han och mot han.... Varit visserligen ärlig och sagt vart jag står men jag borde väl inte få må bra, ha kul med nån annan, tänkta på nån annan, vilja träffa nån annan och ha kul... när jag blivit dumpad ?!?!

Jag försöker och inte tänka, jag bara är... jag försöker bara tänka på mig själv, nåt jag inte gjort på flera år.... Vilket går sådär men jag försöker iaf !! Och om det då innebär att träffa en männsika som tänker på mig, är fin, ger mig komplimanger, vill träffa mig, som jag har kul, mysigt och roligt ihop med och som är intressant och som jag har massa att prata om med så kan väl inte det vara fel.... sen att mitt hjärta och hjärna inte alltid tycker lika, är ur balans och inte just nu vet vad som är bäst för mig själv och som velar fram och tillbaka så borde jag väl bara go with the flow.... eller, därav mitt dåliga samvete.... jag vill inte såra nån, jag vill inte bli sårad nå mer, jag vill inte må dåligt och jag vill inte att nån annan ska må dåligt..... går inte ihop, jag vet !! men då funkar det bra med att bara va...... och att va ärlig.... Jag hoppas det räcker :-) Jag vill bara inte va ensam, är inte bra för mig själv just nu och jag vill att folk kommer ihåg mig, att folk tänker på mig..... jag har tänkt så mycket på så många att jag vill bara få lite tillbaka och jag vill finnas i folks liv. Folk som jag tycker om och som jag anser är mina nära och kära.... Nån gång är det kanske min tur......

Man skriver väl sina egna regler.... Allt måste väl inte va svart på vitt !?!?!?! Det måste väl inte vara "älska dig döden s´kiljer oss åt" eller "det är slut !!! " Säga att det är slut så abrubt, efter 7 mån, efter nästan ingen notis om det.... förstår jag inte.... Jag älskar honom inte..... men jag tycker om honom och jag vill inte inte se honom nå mer, jag vill har hör av sig och vill träffas.... önsketänkande va att han vill det jag vill men vill inte det så är det iallafall en känsla,,, nåt jag vet velet ha om hon länge men i noläget vill jag helst bara  se honom !!!

Jag sa precis hejdå åt DINA vänner,,, Jag har varit tvungen att säga till dina kompisar att vi inte längre är vi... Jag kommer fortfarande skick,a en julklapp till din systers dotter.... Å du kan inte ens besvara mig med ett sms..... Jag ska inte annuliserar för mycket men det är ganska uppenbart att du inte kan känna..... att du inte är kapabel till att tycka mer om nån annan än dig själv, om du ens gör det..... Hur jobbigt har det igentligen varit att ha en tjej som bäddat din säng, diskat åt dig, kramats med dig, ställt upp på vilket sex som helst när som helst... bäddat om dig när du däckat, givit dig kaffe på sängen när du minst anat det.. tänt ljus och laddat hem en bra film när du ändå inte skulle spela tevespel.....

Du vet, du har dina dåliga egenskaper också...... Du är egenkär, självupptagen, oromantsik, självisk och oberörd..... Trots det så tycker jag om dig !!!!

Jag tycker om ditt skratt, ditt sätt att göra det mysigt på genom att tända ett par ljus, din givmildhet när jag vill se nåt som inte du vill, din genorisitet att betala för mig., ditt sätt att bädda ner mig när jag är för full att flytta mig, din framåtanda in att se nya filmer med mig, din entauism över brynäs, din fiiiiina familj som idag som syster, som fortfarande verkar tycka om mig och vilja ha med mig att göra, ditt sätt att ta på mig, din uppmärksamhet när jag nån annan pratar med mig när du är ute och röker, ditt hela tiden bakot tittande när jag släntade efter i riga, din obekymmsamhet över att behöva åka själv med min pappa i bil...

Framför allt annat så tycker jag om de små saker som när det är slut kanske inte betyder nå... Jag tycker om att gnabbas om domaråsikter hockey vs innebandy.... Jag tycker om att bara få ett sms och veta att din dag varit bra och jag tycker om att få soman på din axel utan att veta hur morgondagen ska arta sig..... DET.... vill jag ha tillbaka... Plius sexet, jag saknar din kropp, dina händer och dig i den situationen........ Jag va ärlig när jag sa att jag aldrig varit med nån sååå bra och såå är det.... Du får mig att komma... å det är mer än nån annan lyckats med !?!? Jag helt enkelt saknar dig.... inte som polkvän, för jag måste lära mig att älska mig själv innan jag kan nånsin älska nån annan men jag gillar att träffa dig.. se dig, umgås med dig..... och ska jag va singel !?! och dejta nån..... !?! så finns det ingen mer perfekt att dejta än dig !!!! Jag kommer inte träffa nån annan, jag är inte intresserad av att träffa nån annan. Jag vill träffa dig !!!!!!

Jag är på nått vis glad. Jag har aldrig känt mig så vilsen som nu... Jag lät hela mitt liv rasera på grund av en kille..... Jag ställer mig själv först i pucko kön.... men på nått vis så är jag glad. Jag hade väntat sååååå länge på att få känna mer för en kille än vad som räckte i max två månader !! Å han gav mig det. Det betyder att jag inte har gett upp....

När jag började skolan så ängnade jag mig åt det jag va duktig på, kunde och inte kunde bli sårad av... Jag letade alltid men jag lät ingen komma tillräckligt nära.... Jag har ALLTID prioriterat en livskamrat, jag skulle kunna medvetet hoppa av skolan eller göra sämre ifrån mig på jobbet för att få en kärlek att fungera..... När jag väl träffade en så,,,, tydligen,,, kunde jag inte hantera mitt liv längre.... 

och jag är glad !! Glad att han fick mig att må som jag gör, vilket betyder att jag fortfarande bryr mig, betyder att jag fortfarande är någolunda mig själv och det betyder att jag faktiskt är kapabel till att känna nånting för nån annan än mig själv......

Får jag aldrig något mer med honom så kommer han alltid att vara min största kärlek, även om jag såhär i efterhand och med distans ens vet om jag älskade/älskar honom... men han fick mig att känna igen....Trots att hela mitt liv rasat så fick han mig att inse vad som är viktigast för mig och vad som betyder något. Nu vet jag det... Nu måste jag bara jobba framåt och komma tillbaka till att till och börja tycka om mig !? Under tiden skulle jag gärna fortsätta umgås med honom för jag vet att jag tycker om honom, jag vet bara inte hur mycket och jag saknar honom, mest sexet... men också de stunder vi hade som va roliga.... Jag ansåg han som en vän....

inte som ett ex...

efter gymnasiet så åkte hon utomlands ganska direkt. Hon och två kompisar, dom tänkte dom skulle ha semester ett tag och sen stanna för att jobba, det gjorde de andra två tjejerna, hon åkte hem efter 4 veckors semester. Det va första gången hon va utomlands, det va första gången hon va iväg hemifrån längre än..... 2 dar kanske och hon mådde dåligt de sista två veckorna, ville inget annat än hem. Men en sak ringde i hennes huvud. Hennes far, han hade sagt att du kommer inte klara av längre än två veckor.... så hon stannade, trots rån, tredje hjulkänsla, inga pengar och ångest. Hon stannade i 4 veckor bara för att..... Inget agg antagligen såhär i efterhand mot sina tjejer som hon va med, tiden va igentligen magisk (enda vågande nästan hon gjort i hela sitt liv om man räknar bort tatuering och några andra skitval). Hon trotsade det hon fasade med risk för att bryta ihop ensam på en flygplats i utlandet, vilsen och ledsen.....

Efter det kom hon hem, skaffade sig sin första lägenhet, flyttade hemiifrån och skaffade jobb.... och efter det jobbade hon, ett tag på två ställen samtidigt sen på det sista hon fick anställning på. Träffade en kille och gick dag ut och dag in och hoppades att livet skulle se ut så... med vissa förändringar som giftermål, hus och barn. Istället fick hon akutbesök, sjukhustider, problem och sorg. Tills hon en dag blev dumpad.... En av hennes mest ihågkomna dagar i sitt liv va när det tog slut med hennes engång sambo som blev fästman som gick tillbaka till att va sambo sen särbo och sist ex... Dom (han) gjorde slut och hon grinade så mycket att hoin däckade på soffan... sen ringde det på telefon och det är nån från ambulansen, som plockat upp han och är påväg in till akuten. Han hade direkt efter han lämnade henne satt sig på hojjen och sen kört av vägen, fastnat mellan två träd och låg på bår påväg till röntgen.

Hon sprang hem till hans föräldrar som inte då inte va hemma och då vidare till sin vän som hon lånade bilen av... hur hon körde upp i det skicket kommer jag aldrig begripa !! Hon kommer dit när han är på röntgen och blir förhörd av poliser som har vittnen på att han körde för fort...... Körde han av vägen med flit ?! Gjorde han slut för att det va för hennes eget bästa ?! Också saker som idag är obestämda och obegripliga... Vilken rätt hade han att välja hur hon skulle må efter det här ???!!??!?

Hon ringer föräldrarna iaf igen och pratar in på mobilsvar samtidigt som han kommer nerrullandes på bår, han tar hennes hand och säger en sak...... "FÖRLÅT".....

Efter det ska dom försöka dra benet rätt, dom drar, han skriker, föräldrarna kommer.... Dragningen går inte, så brandförsvaret får kopplas in med en makapär som benet kan läggas i och sen vevas i rätt position... Det vevas, han skriker, hans mamma grinar och hon spyr... Så högt och ont skriker han.... Något som aldrig kommer lämna henne och ett skrik som kommer finnas hos henne alltid....

Efter hela denna histiora börjar hon inse att det inte är dom... Hon försöker träffa andra och träffar en.... Men, inte lätt att träffa rätt första gången efter en separation så det slutar med att hon gör slut med tanken att gräset är grönare..... och sen väntar henne x antal år av ensamhet (singelhet !!) i hopp om att träffa nån som hon skulle känna lika mycket för som den första..... men med lite mindre bekymmer och problem..... Hon hade väl ändå lärt sig lite av misstagen från första gången..... eller ?!?!

Jag har en känt en tjej i hela mitt liv... mer eller mindre till och från och just nu känner jag henne knappt alls. Hon hade vad jag kommer ihåg inte världens bästa barndom (om man räknar från ca 5-15 år) i de tidigaste åldrarna har hon minnen från att få "smisk" så som 20-talsisterna gjorde med sina barn när dom va stygga, la dom över knäet och slog dom på skinkorna. Efter det så har hon ett plågsamt minne som hon inte sagt till mer än en person och det va när hon satt i trappan och lyssnade på när hennes föräldrar pratade efter ett bråk av obetydlig mening, hon hör ena sin förälder säga "vad ska vi ta oss till med henne" och den andra säger nånting om att lämna in på barnhem..... Det satte sina spår i henne och har definierat henne som person hela hennes liv.... Det är en av anledningarna till att hon inte kan förmå sig att tycka mer om sin far än hon måste och borde. I lite äldre dar så kände hon som så många andra tonåringar sig, ful, fet och inte insåg värdet med livet... men hon gick steget längre och skrev ett självmordsbrev. Hon fantiserade om att ta livet av sig för hon kände att hon inte orkade leva längre. Det brevet kom på villovägar och en annans vän förälder fick det som ringde hennes mamma och det va nog heller ingen trevlig tid. Hon gjorde det dock aldrig men jag vet att hon tänkte tanken, "att om jag inte lever så behöver jag inte må dåligt". Såklart hade hon bra tider också, hon lekte mycket med sin bror och hans kompisar (mer än med sina egna tjejkompisar) hon kände väl redan då att hon hade mer gemensamt med grabbar än med tjejer, hon hade visserligen några tjejkompisar men hon kände sig nästan jämt som tredje hjulet. Hon blev såklart "kär" i sin brorS kompisar och i den åldern så är det så känsligt för varje gång dom inte va intresserad utan hon fick nobben så tror jag en armeringsring byggdes. Hon va då lika som nu alltid framåt, när det gällde grabbarna iaf, ville hon "ha" nån så skrev hon en kärlekslapp och sa det, aldrig lät nån gå förbi obemärkt. Hon gav heller aldrig upp, ville inte en skule hon hitta en ny och så vidare... En annan sak hon alltd varit är kräsen och hon har aldrig gjort något som inte känts okej.... kanske därför hon träffar så få och så sällan.. i unga år iaf. När hon kom upp i lite äldre dagar, gymnasietiden så utvecklades hon enormt som människa, medans allt med grabbar stod still. Hon ville såklart men hon blev nog blyg helt plötsligt och om inte så hade hon väl bara otur. Hon fick vänner iaf, riktiga vänner, sånna hon har kvar idag. Och hon fick moral, viss hade hon med sig in men mycket skapade hon under den tiden. Hon hade nog riktigt roligt för igentligen första gången för sig själv i sitt liv. Efter gymnasiet så...

Tom, trött.. olycklig, deprimerad.. bara helt slut med andra ord... just nu. Jag vet inget, jag kännet inte mycket och jag önskar jag hade svar.... Tankarna snurrar mellan sååå många saker; mellan sjukskrivning, poäng i skolan, vänner, närmaste veckorna, mitt eget välbefinnande, kärlek, inte min familj, skoterstuga och menigen med livet......... Som jag just nu inte har en susning över.... Jag vet inte varför jag mår som jag mår, jag vet vilka faktorer som spelar in men jag vet inte storleken på de... Det som såklart gör ondast är att bli dumpad... där har jag miig (kanske, hoppas jag inte, tror jag inte)  nå att göra med... skolan och innebandyn är helt upp till mig.

Å huir vet man vad man ska göra.... vad ska jag göra för att fixa allt.... hur beter jag mig för att ställa allt till rätta.... Hur fixar jag tillbaka den jag inte vill förlora, hur kommer jag tillbaka i att tycka att plugget är skoj och hur löser jag alla grabbars problem... utan att jag själv inte GÅR under.....

Ska träffa läkare imorn, hämtade ut mina saker idag, kommer må som ett slakt imorn..... vilken dag väljer jag ?!?! Vilken känsla vill jag ha just nu och vilken känsla vill jag uppnå inom kort och på sikt....

Tar en timma i taget. Snäser åt mina föräldrar, ljuger för min syster och låtsas inför mina bekanta..... En timma i taget !! Håll ihop och tänk pOSITIVT.... (eller bryt ihop och gå under för ett tag.... vilket lockat hittills....)

Dränker mina sorger.... Hoppas på att må lite bättre för varje minut, låtsas tro nåt så jag kämpar mot nåt ovisst och tar en timma i taget.....

Har fått höra; va stark, prioritera skolan, dra ner på innebandyn, finns massa andra killar...... Ingen som sagt; jag vet hur du mår, gör va du vill, jag ringer om en timme och må som du känner...... Pepp funkar inte- HAR PRECIS HÄMTAT SAKER HOS EN MÄNNISKA JAG FORTFARANDE VILL HA SOM POJKVÄN, BOKAT TID HOS LÄKARE FÖR SJUKSKRIVNING OCH ANTIDEPRISSIVA PILLAR OCH TAR EN TIMMA I TAGET...... jag har inte tagit livet av mig än så ha hopp om att jag inte gör det, är stark, vet att det finns fler killar, låt mig prioritera....... men just nu..... Låt mig va !! ge mig vad jag behöver och inte va folk tror jag behöver....

En timma i taget..... närmast: dricka ett glas vin eller två och däcka och kanske få, äntligen, sova en hel natt..... imorn; en timma i taget, först berätta hela mitt tragiska tillstånd till en människa jag aldrig träffat.... sen....... antagligen däcka.....  men UTAN ALKOHOL, AV TRÖTTHET !!

Jaa.. då va matchen slut... och det va nästan uppgjort, ny arena som skrivet och såklart vi ninner... vi ville väl inte göra om 1937 års förlust så vi mutar de norska domarna och ser till att vinna sveriges andra stora invigning... nääää... klart vi inte gjorde, vi bara satte in Zlatan...... Jag som skrev att såklart han fick göra första målet... va väl ingen big deal.... han fick ju göra andra och tredje och fjärde också... alltså.... ALLA !!! vi vann med 4-2, inte samma siffror vi förlorade med.... alltså inte uppgjort !?!?! (norska domare....) näää, dom visade sig knappt...

Jag är ju iochförsig väldigt fan av england (stoooooooor Chelsea fan så....) så jag hyllar att få se storidgide (eller hur han nu stavar) och gillar iochförsif gerrard (trots att han är liverpool) men kan man inte sätta in terry eller lampard... då vinner man inte !?!?! ;-) Jag är ju också fan av svensson... vilken jag vet inte sverige håller med mig om.. men han visar FORTFARANDE att han ska va på plan och ger Zlatan en fin fin pass så han kan va så awsome han är.... Jaaaa, GULDBOLLEN i måndags..... Guldkrona idag... kan han va världens bästa spelare ?!?!?!