Hon sa att hon trodde hon va i det här mer än jag. Hon har nog lite huvudvärk, hon pratar lite goja, hon kanske har slagit sig och är yr...

Hon förstår inte konceptet av mina känslor, min uppfattning och min verklighet. Hon förstår inte mitt hjärta och hon tror säkert inte på när jag säger "jag är kär i dig, jag älskar dig". Hon säger till mig att JAG ska säga till om hon ska bromsa. Jag är livrädd för att hon drar i nödbromsen, jag väntar på det och är beredd men livrädd.
Jag har aldrig känt såhär förut, jag tror det här kallas nykär, jag har bara hört om det tidigare, sett det på film men känslan stämmer jäklans bra överens med det. Jag älskar att va nykär, jag klappar mig på axeln för jag tycker jag förtjänar att få va det. Jag vill aldrig lämna den här känslan. Jag kommer bevara den i en klaff och låta den pumpa ut lite av euforin lite i taget i all evighet för jag vill alltid må såhär. Står jag om 10 år och diskar och vi inte haft sex på ... dagar, för det blir så ibland, så kommer jag låta klaffen sippa ut lite av den känslan.

Sen kommer jag släppa diskmedlet, klä av mig och nollställa dagarna.

Jag är kär. Jag älskar henne, jag säger att jag tycker man inte kan säga det om man inte upplevt 4 årstider tillsammans men jag är för gammal för att vänta på vår och sommaren. Jag bestämmer mig nu.

Jag tror i skrivandes stund att vi skulle kunna funka resten av livet. Jag har inte behov av nån annan, nå annat- för att va lycklig, intresserad, engagerad, tillfredsställd, glad...

jag borde skriva nytt år och nya möjligheter men jag väljer att fortsätta min cyniska sida och jag är smart nog att förstå att det inte kommer vara ett snärtfritt år. Jag är ju positiv och jag tror det här är mitt år men hittills så har det inte gått skitbra längre stunder i mitt liv.

Man kan ju inte alltid vara det där fluffigt gulliga som jag visar på avdelningen. jsg är lite svart och mörk också... 

2015. Intressant år. Hänt mycket... Hänt massvis, hänt lite för mycket för en person på så kort tid, vet inte om jag ska rabbla allt här men riktiga toppar och dalar. Har bl a Blivit sjukt sårad. gjort slut på en relation och haft det bästa sexet i mitt liv. Varit sårbar, varit ärlig, varit awsome och varit lycklig. 

Det senaste är det viktigaste, inte många gånger men för några minuter under 2015 va jag lycklig och jag borde läggannyårslöften som träna mer, dricka mindre, sluta snusa men jag tänker lova att fortsätta vara lycklig, tänka på mig och vara ärlig. 

Så säger jag nå så menar jag det !!

längtar just nu, i skrivandes stund efter sällskap, en varm kropp, eTT sällskap i soffan, nån att bygga puzzel med, nån att servera bacon till, nån som av miisstag lämnar sina kläder hos mig för att få komma tillbaka.... Men i brist på en så umgås jag med mig själv, tar ett glas vin till och väntar på att håret ska torka så jag kan Gå upp på Interpool och ta en öl,,,

Dessa dagar har varit de mest fantastiskt deprimerande dagarna i mitt liv.. Tror jag, jag kanske hårdrar det, men det är ju FacE IT, inte ofta dagar är fantastiskt deppiga.

Jag har firat jul utan min bror för första gången på 32 år och det sög !!!

Jag älskar mina barn men en jul utan min bror och hans julsnaps är ingen jul, vi har haft det mysigt och skoj men att lämna mamma kl när min syster åker och inte suttit till sent och spela spel för att sen hamna på Interpol är igentligen inte rätt, dock sitter ju jag gärna på Interpol och det va trevligt, men själv... är ju rätt deppigt....  jag hade jätte trevligt.

Skulle ju sluta skriva deppigt.. 

just ja, va ju fantastiskt... jag har haft världens bästa konversationer i dagarna innan och under. Jag har fått mer utbyte av att prata i telefon än nånsin och jag har kommit människor närmare än va jag hade kunnat önska. Jag har lärt mig massor om mig själv som jag inte visste och som jag faktiskt nu så här upplyst har saknat. Jag har fått reda på mitt mervärde och jag tänker stå för det och jag har lärt mig mer va jag är kapabel till och jag har kommit på va jag vill och är inte rädd längre för att visa, säga och göra det.

jag vill Gå på bio mer, har jag inte förut riktigt gillat, men det är ju igentligen kul, se star wars, helt mörkt 3 timmar, bara försvinna, och massa ljud. (Det som är coolt med bio, man får inte sänka ljudet !!) Skulle va grymt mot för att se den själv hemma och igentligen inte bry siG, (för det va ett tag sen jag såg de övriga.... Men jag fick presentkort i julklapp så jag måste väl gilla det :-))  jag har insett att jag inte är superwoman, för superWOman kan (borde kunna) klättra på stegar och jag, jaa... Är höjdrädd !!! Precis som mamma...

jag vill kunna stå upp för mig själv mer och säga "det här vill jag,,, jag mår bra av det " och jag tänker inte fejka längre.

Att tro sig veta sina begränsningar och att överträffa dom är något jag jobbar på och jag tycker jag gjort otroligt bra ifrån mig i juletider för som jag har klivit utanför fyrkanten senaste dagarna är stort. 

Jag har lämnat min bil som jag älskar för en ny, vilket va ett måste,  funkar det inte så måste det bytas ut, är lite jobbigt men också kul. jag har "städat" p-tag rummet på jobbet ( städat va å ta i men röjt runt iaf)  inget alla vill men skönt att få lämna avdelningen lite.

jag har äntligen varit ärlig och sagt nej och jag har varit ärlig och sagt ja. (Kryptiskt, I know.)

jag stod upp och sa "nej, jag ser ingen framtid mellan oss" till han som fuckat upp mitt liv senaste tre åren.

Jag träffade mina bästaste bästa tjejkompisar, mina tjejer sen 12 år tillbaka, vi är några som umgåtts sen gymnasiet och vi har alltid pratat vitt och brett och ärligt om allt... som bästisar gör, jag har dock känt mig utanför för jag har dragit mig undan när det kommer till stora ankomster senaste åren för jag inte kan komma med att jag är förlovad, med barn eller köpt radhus så jag har heller inte velat stå till svars till att bara komma med att "det går bra på jobbet" men att få träffa dom just den här julen och få va ärlig och säga det högt och sen få tillbaka villkorslös kärlek va för mig mer värt än 76 000kr. Så mycket att va tacksam över i jul å då har vi inte ens avlagt nyårslöftena än... Va ska dom bli, träna bättre, dricka mindre, Deppa mindre... Träna bättre absolut !! Ska få min PT att älska mig, dricka mindre- hell no !! Jag ska inte bli gravid så all in bara (bortsett från januari som jag har High five:at tommy med att jag ska hålla- inge alkohol i januari) deppa mindre- jaaa tack !! Alltid mindre... På god väg. Fortsättning följer....

måste bara tillägga mitt senaste inlägg efter läsning av gamla att jag gjort framsteg..... Jag är nöjd, väldigt, otroligt nöjd med mitt jobb. Jag trivs otroligt bra och mitt jobb får mig på banan när jag är lite off, jag respekterar och gläds av mitt jobb. Jag är inte skitbra på min fritid men jag har iaf skoj och nu efter senaste inlägget så får pirret mig att må bra nästan jämt hela tiden så jag kommer nog inte på ett tag skriva derprimerande inlägg om trötta karlar som inte fattar sin plats i livet...

nu var det länge sen jag skrev senast och allt mellan då och nu kan jag ta en annan gång. Jag skriver för jag vill skriva av mig och senaste dagarna har tilltat mitt huvud tillräckligt för att behöva skriva... Idag, just nu jag skriver, så är jag väldigt uppfylld av många känslor, många jag känner igen men några helt nya och jag skulle säkert behöva ha det där numret till den där bra terapeuten för att få svar på va jag ska känna och tycka men i brist på det, den, hon... så tänker jag vara min egen och inte förbjuda mig till att känna och tycka det jag känner och tycker.... Å va kryptisk jag är !! Känslor gör skumma saker med en, jag köpte ny bil häromdan och känslan att lämna min gamla kärlek, efter 11 år, massa missförstånd, enormt krångel, mycket glädje och massa kärlek, bakom mig så är känslan bitterljuv. Glädje över säkerhet och att bli lite cool kontra känslan av hemmahörighet och otrolig saknad. Hur mycket noja jag än hade innan jag rullade iväg med den nya pärlan och grät över min gamla härlighet så nu såhär några dagar senare så är det som med allt annat.... Man vänjer sig. Det va dags, det va rätt, det gör det inte mindre svårt men faktiskt lite lättare (kryptisk igen). 

Jag har känslor i kroppen som jag aldrig haft förut. Jag känner igen likheten, men inte på samma vis.

jag har fått in i mitt liv en person som jag känner så många olika blandade känslor för där jag skulle behöva ha nån som säger åt mig vad som är rätt och fel för jag själv just nu kan bara gå på magkänslan (å jaaa, samma magkänsla som vann mig pengar på travet ,,,,) att känna... Vara, göra. Varför inte, känslan är ju mestadels bra. Eller bara bra !! Känslan är alldeles virrig, darrig, stirrig och alldeles alldeles underbar.....

Dock kommer känslan med samma konsekvens som tidigare, jag sitter själv och personen i fråga har sitt och kan inte ge mig allt jag vill, just nu, senare eller aldrig (dock inte bara upp till personen utan lite till mig med) men det kommer säkert vara många gånger jag sitter själv och tycker synd om mig och vill, tycker, hoppas och längtar efter personen i fruktan att få personen och sen inte "vilja" ha.

Så många känslor, väldigt kryptiskt och väldigt väldigt dumt vatten att va i men jag är för gammal för att inte simma.

Drunknar jag så drunknar jag, på gott och på ont. 

Jag sätter ner foten.... Jag har varit med om en pojkvän som inte ville vara med mig för han inte hade alla sina hästar i stallet (skyller jag på såklart.....) nä, jag va inte världens bästa flickvän då men jag lärde mig något och jag gick verkligen in i mitt nästa förhållande m,ed dom lärodomarna, men då va det inte ja som dom spökena, det va han och huir mycket jag än gav av mig så räcktre det inte.. han kunde inte älska mig och det tror jag är en av hans största misstag nånsin !!! Vi hade det bra och kunde fått det riktigt bra.... Men kan han inte älska mig så är det hans problem och inte mitt..... skulle va kul att såhär i efterhand få veta varför...... Jag fann iaf kärleken igen, och när jag skriver jag så menar jag, jag.... Jag verkar inte vara älskad här heller.... Mycket talar för det men han verkar ha så in i helvete problem med att säga det så jag får helt enkelt utgå från att att han inte gör det och ikväll satte jag ner foten... 

Jag har fått råd från hans kusin att sätta ner foten, jag har fått rådet från hans mamma att sätta ner foten, jag har tillochmed tänkt tanken själv att sätta ner foten men jag gör det inte, för då kanske jag mister honom..... Idag brast det, "som vanligt" men jag tror jag fattar nu.... Jag får inte höra av mig, jag vill (i dagsläget) inyr höra av mig.... Det va en skitsak vi börja tjafsa som men jag jag tycker verkligen att jag borde bli mer behandlad som en flickvän än som en dryg brud som tjatar på han...... Jag gör allt för han, jag säger allt jag känner för honom, jag hela tiden beter mig som jag tycker han är världens bästa människa men jag får såååå lite tillbaka......

Jag sätt ner fotet idag, jag tror jag aldrig mer ser honom, han är för stolt för att erkänna att han inte är perfekt och han kan absolit inte inse att han inte alltid har rätt i allt.... Ska jag hårddra min nerfotning så kommer jag förlora honom......

Men jag faktiskt nånstans känner att jag har rätt..... Jag förtjänar att bli älskad !! jag förtjänar hans kärlek och han borde visa den.... jag borde inte vara ända som gör och säger saker.... Jag har andra saker som jag mår skit över men jag har älltid kärlek över till han så kan han inte göra likadant så fuck med han............. Jag sätter ner foten !!!! Nä, jag sätter ner båda fötterna !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Är det okej att tycka synd om sig själv ?!?! i en värld där många har så lite är det då okej att ha ilandsproblem... Jag verkar aldrig bli nöjd.... Jag va inte nöjd med att ha en pojkvän att umgås med, han älskade mig visserligen inte, jag va inte nöjd med att utbilda mig till ett respektabelt yrke, jag tyckte inte det va så kul iof, jag är inte nöjd med att va tillbaka på en arbetsplats jag kan utan och innan och för att inte skryta är nästan bäst på, jag iof har tack vare det då bara slängt bort massa år av verklighet och fått skyhöga csn räkningar och jag är inte nöjd med att ha träffat en ny kille som jag har roligt med, jag iof har den senaste tiden agerat boxningspåse och thilansk hora....

Hir kan jag gå från en sabbat till en annan..... va dras jag till, eller är jag sååå naiv och tror att jag faktiskt nångång ska få uppleva lite kärlek, bortskämelse och njutning.......

Han, vi är väldigt olika men vi träffades när vi va väldigt lika. Jag tror vi båda har förändrats, jag mer till den jag va och han till nån han inte ens känner. Det enda jag vill är att umgås, ha kul, få ge kärlek, få kärlek, bli respekterad, få lite uppmärksamhet när jag ger såååååå mycket och se framåt. Jag gladeligen står och diskar i HANS kök, gör mat åt han, masserar han och utan att begära det tillbaka men jag skulle då vilja ha lite vänlighet och uppskattning tillbaka.... som det känns nu så skulle en prostituerad för rätt pengar kunna göra samma sak..... Jag vill mera än att diska upp köket och bli påsatt bakifrån, FÖRLÅT !!!!! jag vill ha några pussar och kyssar ibland, ett hångel och hålla hand.... eller åtmindstånde ett erkännande att jag finns i livet och att jag är välkommen.......

Fick höra att jag inte va flickvän.... vad är man då ?!?!? efter 5 månader, knullkompis, bara kompis eller nå helt annat jag aldrig hört talas om ?!?! Jag måste inte ha en definition utåt, det har folk redan gETT oss, men det skulle vara trevligt om han iaf kunde inse att han tycker om mig, vill va med mig, jag gör han glad, kåt och lycklig och att det oftast klassas som en relation och att jag då är FLICKVÄN !!!! Han har sagt att han inte kallas sig singel...... då undrar jag, hur, vad, är man, om man inte har flickvän men man är inte singel ??? Man träffas väl inte i över fyra månader om man inte vill mer än att kolla läget... .det har man väl klart för sig efter bara nån vecka ?!?! Ja ja, jag fick nog iaf, det rann över, iám done.... Tog mina saker och drämde igen dörrn..... (kom på sen att jag glömde några grejjer, inte viktiga men nu kan jag inte sluta tänka på att om han ser dom, tänker han på mig då ??? )

Tänkte ge silince treatment men klarade mig bara några timmar, fick istället inget tillbaka så det är väl han som är done, så that´s that.... kul så länge det vara., eller ?!?

Jag tänker på han hela tiden iaf, jag får upp saker i huvudet som jag aldrig tror kommer försvinna.... Om nån säger starka så kommer jag tänka "OOOOOOtroooooligt starka axlar", ser jag att ottowa spelar kommer jag vilja gå upp på interpool och se hockey, varje gång jag säger fantastiskt, dom där jävla gröna värmeljusen på ikea, alla hårdrockslåtar jag hör och speciellt från vissa namn, bara se kiosken, all ost jag i framtiden kommer handla, "ho do you woodo, bitch", biljard, skräckfilm, vithajar, big bang, sofiero, röd mjölk, skinkost, hårdbrö, "lets gringo"., brynäs, ass vickandet, smilegroparna, kuken, rumpan, dom otroligt fula armbanden, trasiga kalsongerna, den jätte fula nyckelkedjan, makaronerna, läsken, gordon ramsey och såå jävla mycket mer som det skulle ta en evighet att skriva.........................