Alla inlägg under januari 2016

Av Emmy Forsberg - 17 januari 2016 15:15

Hon sa att hon trodde hon va i det här mer än jag. Hon har nog lite huvudvärk, hon pratar lite goja, hon kanske har slagit sig och är yr...

Hon förstår inte konceptet av mina känslor, min uppfattning och min verklighet. Hon förstår inte mitt hjärta och hon tror säkert inte på när jag säger "jag är kär i dig, jag älskar dig". Hon säger till mig att JAG ska säga till om hon ska bromsa. Jag är livrädd för att hon drar i nödbromsen, jag väntar på det och är beredd men livrädd.
Jag har aldrig känt såhär förut, jag tror det här kallas nykär, jag har bara hört om det tidigare, sett det på film men känslan stämmer jäklans bra överens med det. Jag älskar att va nykär, jag klappar mig på axeln för jag tycker jag förtjänar att få va det. Jag vill aldrig lämna den här känslan. Jag kommer bevara den i en klaff och låta den pumpa ut lite av euforin lite i taget i all evighet för jag vill alltid må såhär. Står jag om 10 år och diskar och vi inte haft sex på ... dagar, för det blir så ibland, så kommer jag låta klaffen sippa ut lite av den känslan.

Sen kommer jag släppa diskmedlet, klä av mig och nollställa dagarna.

Jag är kär. Jag älskar henne, jag säger att jag tycker man inte kan säga det om man inte upplevt 4 årstider tillsammans men jag är för gammal för att vänta på vår och sommaren. Jag bestämmer mig nu.

Jag tror i skrivandes stund att vi skulle kunna funka resten av livet. Jag har inte behov av nån annan, nå annat- för att va lycklig, intresserad, engagerad, tillfredsställd, glad...

Av Emmy Forsberg - 12 januari 2016 13:23

Jag har aldrig skrivit om mig och Putte. Min relation till han började mörk och slutade mörk... Vi träffades när jag mådde jätte dåligt. Jag hade precis gått in i väggen va bara hemma för jag hade "pausat" skolan och inte börjat jobba igen. Han va bara arbetslös och då trodde jag han också mådde dåligt just nu men det visade sig va hela tiden. Vi iaf kunde sitta med varann, båda må lite halv dåligt och bara va.. Det va inte nå måsten, inga krav, ingen stress... Inget liv !! Vi iaf i 3 månader satt på hans soffa, tittade på hans tevespel, hans filmer, hans serier och gick på Interpol och eller bilagan. Det va vårt liv.
När det sen började krypa i kroppen på mig och skrika i plånboken hos mig så besluta jag mig för att gå tillbaka till iKEA. Det va det andra bästa beslutet i mitt liv (första va att söka rätt gymnasium).
Jag började jobba och komma tillbaka till verkligheten till rutiner, till människor. Men det är väldigt destruktivt att leva med en som inte vill eller gör samma sak och som man är så knuten till att man stänger ute hela resten av världen för det jag började med i stället va att jobba, tjäna pengar, som jag la på han och ändå inte delta i mitt liv. Jag skyllde på det ena och det andra när det blev födelsedagar och träffar, när mina tjejer kom hem från sina liv och när mina bästa människor i världen ville säga hej. 
Jag gömde mig i en lägenhet på söder och gick bara ut när det va mörkt. Jag ignorerade min egen lägenhet, mina räkningar och mina känslor. 
FÖR !! Klyschigt nog så... Trodde jag på oss, på han. På att han skulle en dag säga "jag  älskar dig" för tredje gången på två år och mena det, på att han skulle ringa en dag och berätta att han fått jobb så vi kunde titta på en lägenhet tillsammans, på att han skulle vakna en dag och vilja brottas med sina demoner.
Istället fick jag en muntlig avhyvling för jag lånade för mycket ström av honom, skäll för att jag inte diskade min kaffekopp och en uppläxning om att jag var otrevlig mot hans familj för att jag var ärlig. 
 
Jag kan räkna gångerna han sa "jag älskar dig" på en hand. EN hand på 2 år och 3 månader... En, när han va full och inte visste om det, två när han va full och inte visste om det, tre, när han menade det, fyra, när han va full och inte visste om det och fem, när vi bråkade och jag tvingade honom... Hm, nawn... en flickas dröm...
 
Jag jobbar 9:55-20, massvis, jag sms alltid vid lunch och frågade hur han mådde, hade sovit och gjorde, jag fick alltid tillbaka, "nja, sådär... Spelar". En gång på två år hade jag  fått ett sms innan jag skrev... Jag ringer vid 20.10 och frågar om han tänkt på nå mat så jag ska handla nå, fick samma svar varje gång, jag går in på Coop och då försöker komma på nå å handla, hemma vid 20.50 ska ställa mig å laga maten, köket ser ut som efter senaste matlagningen... Men han hade tagit tre troféer !!! Okej, diska först, sen lags mat.. åh, 1 trofé till !! Äta. Plocka in någorlunda och en zombiefilm. Sen interpool och NHL hockey kl 01.00 fast jag va lite trött efter att ha servat folk i 10 h för han har ju bara varit hemma och inte sett folk på hela dan.... 
Dagen efter så är jag trött, dricker mitt kaffe, skriver nå gulligt på badrumsspegeln, ställer in hans kaffe vid sängen och springer för jag är lite sen. Kommer hem och FÅR SKIT FÖR ATT JAG INTE HAR PLOCKAT BORT KAFFEKOPPEN FRÅN BORDET !!!! 
Å jag fattar fortfarande inte att jag måste gå... 
 
Jag hade min dator hos han och surfade lite, ställde ifrån den för Seinfeld men lät den va på, fick då höra att skulle den stå och ticka ström så kunde jag gå hem till mig.
Det gjorde jag... 
Problemet är att jag går tillbaka. 
Fool me once shame on you, fool me twice shame on me.... Shame on me !! Massa shame...
När jag var ledig så åkte vi till Valbo för han ville det, när vi skulle välja film så såg vi hans, när vi skulle äta mat så åt vi det han ville.. 
Destruktiv !! Fanns inge annat för mig, för jag trodde på han. 
Han har en speciell relation till sin mamma, han lämnar sin tvätt hos henne så tvättar hon, han lämnar sina räkningar hos henne så betalar hon, när hon dricker så blir hon fjortis. En av de första interaktionerna med henne så efter två glas och jag råkade säga att jag växt upp på dansband skäller hon ut mig för noter för ordet dansband får man inte säga hemma hos henne, jag stod sen på toaletten och grinade resten av kvällen... Jag sa att det är inte hennes fel att patienter far illa för att kommunen bestämmer att du ska åka på larm från Gävle till kungsgården på 5 min då fick jag gå hem... Jag sa till hans moster att det kanske är bättre att va ärlig och säga att tid för att komma på bröllop inte finns istället för att ljuga och säga att man inte har råd och sen posta på Facebook att man varit på krusning och sen köpt ny teve.... Då fick jag världens utskällning av henne och hennes karl medans Putte och hans mamma såg elakt på mig och lät mig gå ut i vintern och stå i ingenstans och vänta på taxi hem... 
 
"Sista" som hände mellan mig och Putte va en diskussion som spårade, många gjorde det för att jag inte tyckte som han, sa ifrån eller sa "fel". 
Hans sista ord till mig var "gå hem till dig och kom tillbaka när du skärpt dig och kan bete dig". 
Jag gick hem och gick inte tillbaka.
Jag har inte gått tillbaka, det har varit en kamp. 
 
Putte har sina anledningar att må dåligt, han har sett död, haft många vänner som dött, han har knarkat och skurit sig själv, han har blivit lämnad och han har haft en morfar som har försökt elda upp honom.. Men när går gränsen för hur du definierar dig själv efter allt skit som hänt eller för hur man själv vill må...
 
Efter sista skitet så betedde jag mig som vanligt, försökte i två veckors tid få "komma" tillbaka, sms:ade, ringde, bönade och bad, grinade och fjäskade... Tills en sak hände och jag från ens dan till andra sa "HIT men inte längre" !!! Å sen när jag känt mig svag så har jag en röst i huvudet som säger, NEJ !! Å det är min bror. Å då lyssnar jag. 
 
Nu såhär 10 månader efter så tackar jag "gudarna" för min inre röst, för min/mina girlpower låter och för allt som hänt mig för annars hade jag suttit i ett vardagsrum just nu och tittat på GTA och längtat ut.

Av Emmy Forsberg - 1 januari 2016 18:00

jag borde skriva nytt år och nya möjligheter men jag väljer att fortsätta min cyniska sida och jag är smart nog att förstå att det inte kommer vara ett snärtfritt år. Jag är ju positiv och jag tror det här är mitt år men hittills så har det inte gått skitbra längre stunder i mitt liv.



Man kan ju inte alltid vara det där fluffigt gulliga som jag visar på avdelningen. jsg är lite svart och mörk också... 


2015. Intressant år. Hänt mycket... Hänt massvis, hänt lite för mycket för en person på så kort tid, vet inte om jag ska rabbla allt här men riktiga toppar och dalar. Har bl a Blivit sjukt sårad. gjort slut på en relation och haft det bästa sexet i mitt liv. Varit sårbar, varit ärlig, varit awsome och varit lycklig. 


Det senaste är det viktigaste, inte många gånger men för några minuter under 2015 va jag lycklig och jag borde läggannyårslöften som träna mer, dricka mindre, sluta snusa men jag tänker lova att fortsätta vara lycklig, tänka på mig och vara ärlig. 


Så säger jag nå så menar jag det !!


längtar just nu, i skrivandes stund efter sällskap, en varm kropp, eTT sällskap i soffan, nån att bygga puzzel med, nån att servera bacon till, nån som av miisstag lämnar sina kläder hos mig för att få komma tillbaka.... Men i brist på en så umgås jag med mig själv, tar ett glas vin till och väntar på att håret ska torka så jag kan Gå upp på Interpool och ta en öl,,,

Ovido - Quiz & Flashcards