Direktlänk till inlägg 12 januari 2016

En utveckling på förr...

Av Emmy Forsberg - 12 januari 2016 13:23

Jag har aldrig skrivit om mig och Putte. Min relation till han började mörk och slutade mörk... Vi träffades när jag mådde jätte dåligt. Jag hade precis gått in i väggen va bara hemma för jag hade "pausat" skolan och inte börjat jobba igen. Han va bara arbetslös och då trodde jag han också mådde dåligt just nu men det visade sig va hela tiden. Vi iaf kunde sitta med varann, båda må lite halv dåligt och bara va.. Det va inte nå måsten, inga krav, ingen stress... Inget liv !! Vi iaf i 3 månader satt på hans soffa, tittade på hans tevespel, hans filmer, hans serier och gick på Interpol och eller bilagan. Det va vårt liv.

När det sen började krypa i kroppen på mig och skrika i plånboken hos mig så besluta jag mig för att gå tillbaka till iKEA. Det va det andra bästa beslutet i mitt liv (första va att söka rätt gymnasium).

Jag började jobba och komma tillbaka till verkligheten till rutiner, till människor. Men det är väldigt destruktivt att leva med en som inte vill eller gör samma sak och som man är så knuten till att man stänger ute hela resten av världen för det jag började med i stället va att jobba, tjäna pengar, som jag la på han och ändå inte delta i mitt liv. Jag skyllde på det ena och det andra när det blev födelsedagar och träffar, när mina tjejer kom hem från sina liv och när mina bästa människor i världen ville säga hej.

Jag gömde mig i en lägenhet på söder och gick bara ut när det va mörkt. Jag ignorerade min egen lägenhet, mina räkningar och mina känslor.

FÖR !! Klyschigt nog så... Trodde jag på oss, på han. På att han skulle en dag säga "jag älskar dig" för tredje gången på två år och mena det, på att han skulle ringa en dag och berätta att han fått jobb så vi kunde titta på en lägenhet tillsammans, på att han skulle vakna en dag och vilja brottas med sina demoner.

Istället fick jag en muntlig avhyvling för jag lånade för mycket ström av honom, skäll för att jag inte diskade min kaffekopp och en uppläxning om att jag var otrevlig mot hans familj för att jag var ärlig.

Jag kan räkna gångerna han sa "jag älskar dig" på en hand. EN hand på 2 år och 3 månader... En, när han va full och inte visste om det, två när han va full och inte visste om det, tre, när han menade det, fyra, när han va full och inte visste om det och fem, när vi bråkade och jag tvingade honom... Hm, nawn... en flickas dröm...

Jag jobbar 9:55-20, massvis, jag sms alltid vid lunch och frågade hur han mådde, hade sovit och gjorde, jag fick alltid tillbaka, "nja, sådär... Spelar". En gång på två år hade jag fått ett sms innan jag skrev... Jag ringer vid 20.10 och frågar om han tänkt på nå mat så jag ska handla nå, fick samma svar varje gång, jag går in på Coop och då försöker komma på nå å handla, hemma vid 20.50 ska ställa mig å laga maten, köket ser ut som efter senaste matlagningen... Men han hade tagit tre troféer !!! Okej, diska först, sen lags mat.. åh, 1 trofé till !! Äta. Plocka in någorlunda och en zombiefilm. Sen interpool och NHL hockey kl 01.00 fast jag va lite trött efter att ha servat folk i 10 h för han har ju bara varit hemma och inte sett folk på hela dan....

Dagen efter så är jag trött, dricker mitt kaffe, skriver nå gulligt på badrumsspegeln, ställer in hans kaffe vid sängen och springer för jag är lite sen. Kommer hem och FÅR SKIT FÖR ATT JAG INTE HAR PLOCKAT BORT KAFFEKOPPEN FRÅN BORDET !!!!

Å jag fattar fortfarande inte att jag måste gå...

Jag hade min dator hos han och surfade lite, ställde ifrån den för Seinfeld men lät den va på, fick då höra att skulle den stå och ticka ström så kunde jag gå hem till mig.

Det gjorde jag...

Problemet är att jag går tillbaka.

Fool me once shame on you, fool me twice shame on me.... Shame on me !! Massa shame...

När jag var ledig så åkte vi till Valbo för han ville det, när vi skulle välja film så såg vi hans, när vi skulle äta mat så åt vi det han ville..

Destruktiv !! Fanns inge annat för mig, för jag trodde på han.

Han har en speciell relation till sin mamma, han lämnar sin tvätt hos henne så tvättar hon, han lämnar sina räkningar hos henne så betalar hon, när hon dricker så blir hon fjortis. En av de första interaktionerna med henne så efter två glas och jag råkade säga att jag växt upp på dansband skäller hon ut mig för noter för ordet dansband får man inte säga hemma hos henne, jag stod sen på toaletten och grinade resten av kvällen... Jag sa att det är inte hennes fel att patienter far illa för att kommunen bestämmer att du ska åka på larm från Gävle till kungsgården på 5 min då fick jag gå hem... Jag sa till hans moster att det kanske är bättre att va ärlig och säga att tid för att komma på bröllop inte finns istället för att ljuga och säga att man inte har råd och sen posta på Facebook att man varit på krusning och sen köpt ny teve.... Då fick jag världens utskällning av henne och hennes karl medans Putte och hans mamma såg elakt på mig och lät mig gå ut i vintern och stå i ingenstans och vänta på taxi hem...

"Sista" som hände mellan mig och Putte va en diskussion som spårade, många gjorde det för att jag inte tyckte som han, sa ifrån eller sa "fel".

Hans sista ord till mig var "gå hem till dig och kom tillbaka när du skärpt dig och kan bete dig".

Jag gick hem och gick inte tillbaka.

Jag har inte gått tillbaka, det har varit en kamp.

Putte har sina anledningar att må dåligt, han har sett död, haft många vänner som dött, han har knarkat och skurit sig själv, han har blivit lämnad och han har haft en morfar som har försökt elda upp honom.. Men när går gränsen för hur du definierar dig själv efter allt skit som hänt eller för hur man själv vill må...

Efter sista skitet så betedde jag mig som vanligt, försökte i två veckors tid få "komma" tillbaka, sms:ade, ringde, bönade och bad, grinade och fjäskade... Tills en sak hände och jag från ens dan till andra sa "HIT men inte längre" !!! Å sen när jag känt mig svag så har jag en röst i huvudet som säger, NEJ !! Å det är min bror. Å då lyssnar jag.

Nu såhär 10 månader efter så tackar jag "gudarna" för min inre röst, för min/mina girlpower låter och för allt som hänt mig för annars hade jag suttit i ett vardagsrum just nu och tittat på GTA och längtat ut.

Allmänt

Dela

Once upon a time

Kommentarer (0)

Av Emmy Forsberg - 27 juli 2022 00:10

" jag träffade min prince Charming och samtidigt min evil queen. Medans jag flydde in i sagorna och blev förhäxad blev jag verklig och en verklighet i hens värld. Våra öden va och kanske är menade men tajmingen va världar ifrån. Som visa säg...

Ingenmansland

Kommentarer (0)

Av Emmy Forsberg - 22 november 2021 22:18

Det är över ett år sen jag kände listen, tänkte tanken att skriva. har situationen ändrats!? Njaae... jag blev lite kär förra sommaren som hållit i sig länge, bara lite. sådär lätt... (köpt julklapp, födelsedagspresen, gjort korsord till, skrapa...

”Jag tänker, alltså finns jag”

Kommentarer (0)

Av Emmy Forsberg - 29 maj 2020 00:07

Jag tänker, jag ser och jag känner nåt. Jag kan inte utreda mina tankar helt men jag vet att jag vill se och jag kan inte undgå från att känna nåt. jag tänker tankar jag inte kan utreda riktigt och jag drömmer drömmer jag försöker scrolla mellan. jag...

Aprilväder

Kommentarer (0)

Av Emmy Forsberg - 24 april 2020 20:22

När jag gick över parkeringen slog vädret mot mig. Det är det vädret som gör mig kär. Nu är ju jag redan kär men härligt om nån annan blir det och får den känslan när blöt asfalt i lite frusen frisk luft Möter ens sinnen. Nu njöt jag bara av att få å...

Dessa tider

Kommentarer (0)

Av Emmy Forsberg - 18 april 2020 21:12

Det är i denna stund som jag verkligen saknar henne. Nu om nånsin så saknas hon som mest. Jag vill bara ringa och grina. jag vill att nån håller Om mig och säger "det blir bra". ...

Visa fler inlägg