Jag är hemma från jobbet idag. Jag har feber, jag snorar, jag hostar och har ont i halsen och huvudet känns som ett infekterad bowlingklot.

Men, jag kom på mig under dan att det va inte bara därför jag va hemma.
Nåt inne i mig har hänt, hände när vi inte pratade.

Jag vill inte spendera mitt liv med att ligga i sängen, dricka vin och tycka synd om mig/låtsas att jag återhämtar mig från jobb/gömmer mig för vardagen...

Jag tappade suget för att vara den jag varit en längre tid.

Men, har jobbat 2,5 vecka in på året, in på nåt vi på jobbet kallar kampanj, dealat med henne, pratar/pratar inte och med familj som varit påstridig om dittan och dattan...

Det har kört slut på mig.

Jag hade kunnat jobba men inte mått bra fysiskt, men med risk för helgen.
Men potato, potato att va hemma sjuk ledig dag eller jobb helg. Jag valde idag.
För att:
- jag vill jobba helg.
- För bästa dag att "ersätta " mig va idag
- För att, jag behövde ett break., Från jobb, från henne, från allt.

Jag behöver en dag jag ville och va tvungen att supa ner mig och komma till insikt med saker.

En dag jag kunde va deprimerad på och en dag jag kan förkasta till förr.
Idag va den dagen.

Jag gråter och jag vet knappt varför. Men jag vill bara tömma kroppen på tårar.
Jag känner mig slut som människa.

Jag känner att hur mycket jag vet så är jag korkad, hur mycket jag försöker så räcker inte det, hur mycket jag älskar så betyder det inget, va jag än säger så säger jag fel och va jag än gör så gör jag inte rätt.

Jag får väldigt sällan cred för att jag som minst ens existerar och det är en tuff känsla att bära på. On top of all annat....

Därav, hoppas jag, ska jag somna snart, med den värdelösaste känslan en kan och vaknar jag imorgon så ska jag försöka leva för mig.