Jag tror inte på andar, liv efter döden, Gud, övernaturliga saker, utomjordingar... Visst liv på andra ställen i all ära eller energier i universum men inte på gröna gubbar eller en skäggig man. Jag förstår att relgion måste finnas, trots att det skapar mycket osämja och hat och krig i världen men skulle vi inte ha kyrka, religon, gudar eller väsen så skulle så många målgrupper försvinna och vi skulle vara både ensidiga och tråkiga och ha en obalanS på vår jord. En kan tycka mycket om massvis men olikheter är bra och olikheter är InrtressNt.

Jag tror dock på kärlek.

Har jag gjort sen jag kom in i purberteten, sen jag såg min första Disney, sen jag hängde upp min första planch och några av det första minnen jag har är en brottar match med Jonas på fritids som var den första pojk jag blev kär i, av Niklas som på skolgården i trean så åt en annan kille att låta bli Mig för jag var "hans tjej", i daniel i femman Som jag frågade chanS på och som senare gav mig en gardinstångsring så vi "va förlovad". 

Sen har jag två tusen till minnen av pojkar jag varit "kär" i, kladdat ner namn på papper eller sagt till mig själv att jag "älskat". Det roliga är att jag har bara sagt jag älskar dig till tre personer i mitt liv om jag bortser från bror och TVå kompisar. Varav ena pojken älskade jag säkert för stunden eller för jag trodde det eller för att jag trodde jag borde det men det har egentligen bara menats med riktigt hjärta till två, med allt var det innebär (sexuellt inkluderat). 

Den ena insåg jag att jag låtit min kärlek till hen gå ut i förvirring över den andra och att jag äntligen insåg att en sak inte behöver förklaras, inte måste få svar på inte måste existera. 

Når jag skrapade bilen imorse så punktade jag ett kapitlel i mitt liv som har gjort min sömnlös, hjärtekrossad och förnedrad. jag insöp hela den biten som jag skämts över, som jag grinat för och som gjort mig till en arg människa. 

Arg över inga svar, arg över tvivlan på mig själv och arg över ingen respons eller bekräftelse. 

Jag släppte det. 

Den kärleken skulle aldrig ha existerat. Det va jag som grabbade tag i nåt som inte va bra, inte borde presenterats för mig och inte borde fått funnits i mitt liv. 

Den andra kärleken har jag tro till. den vill jag inte ge upp. den har gett MIg mer liv än nåt annat. den ger jag inte upp än. Den är inte över. den tror jag på. Den tron kommer jag bära tills jag skriver nå annat....