Jag förtjänar inte henne.
Jag gjorde fel.
Säkert mer gånger än jag bett om ursäkt över.
Jag kan mina brister, jag vet va jag gör för fel.
Jag vet också varför jag gör dom.

Jag väljer det inte vid tillfället men skulle jag välja så väljer jag att göra dom.
Dom betyder nåt.
Dom betyder att jag bryr mig, att jag är i nuet, att jag älskar mer än jag kanske borde.
Att jag känner fullständigt.

Jag älskar att bara ligga bredvid henne, höra henne snosa, känna hennes lukt, killa på henne, massera henne i nacken, massera hela hennes kropp, se till att hon inte är för varm eller kall.

Jag skulle älska resten av mitt liv om jag fick fortsätta sätta lappar i hennes skåp, busa, massera, skriva till henne, ge henne saker och försöka få henne att komma, va ett steg före henne med behov av öl i bilen, godis, mat, öl i baren, kaffe på sängen, mat innan hon vaknar, nytvättad tvätt i låda.... presenter som hon vill ha men inte behöver eller som hon blir rörd över.

Men jag gör fel. Jag gjorde fel. Jag ångrar mycket och jag är ledsen.