nu var det länge sen jag skrev senast och allt mellan då och nu kan jag ta en annan gång. Jag skriver för jag vill skriva av mig och senaste dagarna har tilltat mitt huvud tillräckligt för att behöva skriva... Idag, just nu jag skriver, så är jag väldigt uppfylld av många känslor, många jag känner igen men några helt nya och jag skulle säkert behöva ha det där numret till den där bra terapeuten för att få svar på va jag ska känna och tycka men i brist på det, den, hon... så tänker jag vara min egen och inte förbjuda mig till att känna och tycka det jag känner och tycker.... Å va kryptisk jag är !! Känslor gör skumma saker med en, jag köpte ny bil häromdan och känslan att lämna min gamla kärlek, efter 11 år, massa missförstånd, enormt krångel, mycket glädje och massa kärlek, bakom mig så är känslan bitterljuv. Glädje över säkerhet och att bli lite cool kontra känslan av hemmahörighet och otrolig saknad. Hur mycket noja jag än hade innan jag rullade iväg med den nya pärlan och grät över min gamla härlighet så nu såhär några dagar senare så är det som med allt annat.... Man vänjer sig. Det va dags, det va rätt, det gör det inte mindre svårt men faktiskt lite lättare (kryptisk igen). 

Jag har känslor i kroppen som jag aldrig haft förut. Jag känner igen likheten, men inte på samma vis.

jag har fått in i mitt liv en person som jag känner så många olika blandade känslor för där jag skulle behöva ha nån som säger åt mig vad som är rätt och fel för jag själv just nu kan bara gå på magkänslan (å jaaa, samma magkänsla som vann mig pengar på travet ,,,,) att känna... Vara, göra. Varför inte, känslan är ju mestadels bra. Eller bara bra !! Känslan är alldeles virrig, darrig, stirrig och alldeles alldeles underbar.....

Dock kommer känslan med samma konsekvens som tidigare, jag sitter själv och personen i fråga har sitt och kan inte ge mig allt jag vill, just nu, senare eller aldrig (dock inte bara upp till personen utan lite till mig med) men det kommer säkert vara många gånger jag sitter själv och tycker synd om mig och vill, tycker, hoppas och längtar efter personen i fruktan att få personen och sen inte "vilja" ha.

Så många känslor, väldigt kryptiskt och väldigt väldigt dumt vatten att va i men jag är för gammal för att inte simma.

Drunknar jag så drunknar jag, på gott och på ont.