Dessa dagar har varit de mest fantastiskt deprimerande dagarna i mitt liv.. Tror jag, jag kanske hårdrar det, men det är ju FacE IT, inte ofta dagar är fantastiskt deppiga.

Jag har firat jul utan min bror för första gången på 32 år och det sög !!!

Jag älskar mina barn men en jul utan min bror och hans julsnaps är ingen jul, vi har haft det mysigt och skoj men att lämna mamma kl när min syster åker och inte suttit till sent och spela spel för att sen hamna på Interpol är igentligen inte rätt, dock sitter ju jag gärna på Interpol och det va trevligt, men själv... är ju rätt deppigt....  jag hade jätte trevligt.

Skulle ju sluta skriva deppigt.. 

just ja, va ju fantastiskt... jag har haft världens bästa konversationer i dagarna innan och under. Jag har fått mer utbyte av att prata i telefon än nånsin och jag har kommit människor närmare än va jag hade kunnat önska. Jag har lärt mig massor om mig själv som jag inte visste och som jag faktiskt nu så här upplyst har saknat. Jag har fått reda på mitt mervärde och jag tänker stå för det och jag har lärt mig mer va jag är kapabel till och jag har kommit på va jag vill och är inte rädd längre för att visa, säga och göra det.

jag vill Gå på bio mer, har jag inte förut riktigt gillat, men det är ju igentligen kul, se star wars, helt mörkt 3 timmar, bara försvinna, och massa ljud. (Det som är coolt med bio, man får inte sänka ljudet !!) Skulle va grymt mot för att se den själv hemma och igentligen inte bry siG, (för det va ett tag sen jag såg de övriga.... Men jag fick presentkort i julklapp så jag måste väl gilla det :-))  jag har insett att jag inte är superwoman, för superWOman kan (borde kunna) klättra på stegar och jag, jaa... Är höjdrädd !!! Precis som mamma...

jag vill kunna stå upp för mig själv mer och säga "det här vill jag,,, jag mår bra av det " och jag tänker inte fejka längre.

Att tro sig veta sina begränsningar och att överträffa dom är något jag jobbar på och jag tycker jag gjort otroligt bra ifrån mig i juletider för som jag har klivit utanför fyrkanten senaste dagarna är stort. 

Jag har lämnat min bil som jag älskar för en ny, vilket va ett måste,  funkar det inte så måste det bytas ut, är lite jobbigt men också kul. jag har "städat" p-tag rummet på jobbet ( städat va å ta i men röjt runt iaf)  inget alla vill men skönt att få lämna avdelningen lite.

jag har äntligen varit ärlig och sagt nej och jag har varit ärlig och sagt ja. (Kryptiskt, I know.)

jag stod upp och sa "nej, jag ser ingen framtid mellan oss" till han som fuckat upp mitt liv senaste tre åren.

Jag träffade mina bästaste bästa tjejkompisar, mina tjejer sen 12 år tillbaka, vi är några som umgåtts sen gymnasiet och vi har alltid pratat vitt och brett och ärligt om allt... som bästisar gör, jag har dock känt mig utanför för jag har dragit mig undan när det kommer till stora ankomster senaste åren för jag inte kan komma med att jag är förlovad, med barn eller köpt radhus så jag har heller inte velat stå till svars till att bara komma med att "det går bra på jobbet" men att få träffa dom just den här julen och få va ärlig och säga det högt och sen få tillbaka villkorslös kärlek va för mig mer värt än 76 000kr. Så mycket att va tacksam över i jul å då har vi inte ens avlagt nyårslöftena än... Va ska dom bli, träna bättre, dricka mindre, Deppa mindre... Träna bättre absolut !! Ska få min PT att älska mig, dricka mindre- hell no !! Jag ska inte bli gravid så all in bara (bortsett från januari som jag har High five:at tommy med att jag ska hålla- inge alkohol i januari) deppa mindre- jaaa tack !! Alltid mindre... På god väg. Fortsättning följer....