Hon sa att hon trodde hon va i det här mer än jag. Hon har nog lite huvudvärk, hon pratar lite goja, hon kanske har slagit sig och är yr...

Hon förstår inte konceptet av mina känslor, min uppfattning och min verklighet. Hon förstår inte mitt hjärta och hon tror säkert inte på när jag säger "jag är kär i dig, jag älskar dig". Hon säger till mig att JAG ska säga till om hon ska bromsa. Jag är livrädd för att hon drar i nödbromsen, jag väntar på det och är beredd men livrädd.
Jag har aldrig känt såhär förut, jag tror det här kallas nykär, jag har bara hört om det tidigare, sett det på film men känslan stämmer jäklans bra överens med det. Jag älskar att va nykär, jag klappar mig på axeln för jag tycker jag förtjänar att få va det. Jag vill aldrig lämna den här känslan. Jag kommer bevara den i en klaff och låta den pumpa ut lite av euforin lite i taget i all evighet för jag vill alltid må såhär. Står jag om 10 år och diskar och vi inte haft sex på ... dagar, för det blir så ibland, så kommer jag låta klaffen sippa ut lite av den känslan.

Sen kommer jag släppa diskmedlet, klä av mig och nollställa dagarna.

Jag är kär. Jag älskar henne, jag säger att jag tycker man inte kan säga det om man inte upplevt 4 årstider tillsammans men jag är för gammal för att vänta på vår och sommaren. Jag bestämmer mig nu.

Jag tror i skrivandes stund att vi skulle kunna funka resten av livet. Jag har inte behov av nån annan, nå annat- för att va lycklig, intresserad, engagerad, tillfredsställd, glad...