Direktlänk till inlägg 9 januari 2017

6 timmar senare...

Av Emmy Forsberg - 9 januari 2017 11:04

Jag vaknade 04.00 inatt och kunde inte somna om, mina händer kliar och svider och jag tappar skinn som jag såklart inte kan låta bli

och min mage värker, så jag satte igång Bones.

Låg å halvsov samtidigt som jag killade på katten som hoppade upp och ner i förvirring om det va morgon, om jag va vaken och hon skulle få mat eller om jag bara låtsades.


Skulle printa det här:


Gash va jag saknar henne.
Jag hamnar ibland i ett läge där jag bara grinar och grinar...
Det gör så ont.
Jag saknar att skriva till henne Om nåt jag grinar över för jag ser på Bones och börjar grina över det som händer, paralleller eller inte, över Pokémon, för jag vill så gärna berätta. Över nåt som sas på jobbet som hon borde höra.

 

Inte lätt att förlora sin bästa vän över en natt.


Å även om jag menar det så är det en annan sak jag skriver nu.
Jag somnade om vid 9.30 och drömde en sak.
Jag insåg varför jag är arg.
Jag tänker försöka diktera mitt utlägg i drömmen, dock är jag lite pömsig och jag sa/skrek det på engelska så kan bli en mildare variant här.
Kontentan av det är att jag har fått kritik om att jag behöver göra dittan och dattan och att jag behöver bli mer självständig

och bla bla bla.


För över ett år sen så visste jag precis vem jag var. Jag jobbade på egen fri vilja på golvet, jag har inte haft ambitionen att bli chef, jag är chef på golvet. Och jag är nöjd över det. Jag är jävligt bra på det också !!!

Jag hade kommit ur en relation som jag visserligen nu ett år senare har släppt helt men då va jag över honom och jag va lycklig i att va mig själv. Jag trivdes med livet och jag va stolt över att vara mig själv.



Jag är en intressant, snygg vuxen kvinna med spännande histori och nöjd över min egna fritid.


Mitt mål i livet va att ta varje dag i taget.  bli kär i det långa loppet i nån som förtjänade min kärlek och på längre sikt att förhoppningsvis bilda en egen familj på våra premisser som trotsar troligtvis våra (iaf mina) trasiga familjehistorier.


Ändå så känner jag nu, ett år senare ilska, sorg och tvivlan på mig själv.

Just i skrivandes stund känner jag lite hopp men grinar samtidigt men jag tackar universum för katten som varje dag räddar livet på mig.


Kontentan skrev jag alldeles för tidigt.

Nu, kontentan av drömmen och ilskan: va att om hon skulle haft sitt liv i koll så skulle hon kunnat motverka kaos i två människors liv.
Det livet hon ljög för, va otrogen mot och fortsatte ljuga för och för mitt liv som hon i lögnen och otroheten kraschade in i och vände upp och ner på.


Hade inte hon börjat uppvakta mig hade jag fortfarande varit clueless till det liv jag lever nu.


Tro inte jag inte är tacksam. Jag är en starkare, rikare, intressantare och smartare människa på grund av henne och jag är henne evigt tacksam för det men i ensamhetens mörkaste timme så är det inte så mycket värt när hjärtat värker och ögonen läcker.


Jag hade isåfall velat haft chansen att välja vilket liv jag velat ligga ensam med.


Hur som så vändes mitt liv upp och ner och jag blir anklagad till att skaffa bättre självförtroende.


En del av min nöjda fritid gav jag upp, resten valde jag att dela.

Mitt självförtroende är det inget fel på, min självständighet är det inget fel på.

Jag tror att hon borde utmana mig bättre efter hon tagit körkort så hon inte är beroende av nån, engagerat sig i ett tillexempel handbollslag och stått i båset en hel säsong, samtidigt som hon jobbar ish 40 timmar i veckan och när hon är hemma själv spenderat 60 timmar på ett puzzel med film i bakgrunden.
Då kanske hon kan ifrågasätta nån annans existens istället för att bara riva upp vardagen för en och sen inte stå för det, å dessutom storma ut utan förklaring.
Typiskt struts beteende.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emmy Forsberg - 27 juli 2022 00:10

" jag träffade min prince Charming och samtidigt min evil queen.  Medans jag flydde in i sagorna och blev förhäxad blev jag verklig och en verklighet i hens värld.  Våra öden va och kanske är menade men tajmingen va världar ifrån.  Som visa säg...

Av Emmy Forsberg - 22 november 2021 22:18

Det är över ett år sen jag kände listen, tänkte tanken att skriva. har situationen ändrats!? Njaae...  jag blev lite kär förra sommaren som hållit i sig länge, bara lite. sådär lätt... (köpt julklapp, födelsedagspresen, gjort korsord till, skrapa...

Av Emmy Forsberg - 29 maj 2020 00:07

Jag tänker, jag ser och jag känner nåt. Jag kan inte utreda mina tankar helt men jag vet att jag vill se och jag kan inte undgå från att känna nåt. jag tänker tankar jag inte kan utreda riktigt och jag drömmer drömmer jag försöker scrolla mellan. jag...

Av Emmy Forsberg - 24 april 2020 20:22

När jag gick över parkeringen slog vädret mot mig. Det är det vädret som gör mig kär. Nu är ju jag redan kär men härligt om nån annan blir det och får den känslan när blöt asfalt i lite frusen frisk luft Möter ens sinnen. Nu njöt jag bara av att få å...

Av Emmy Forsberg - 18 april 2020 21:12

Det är i denna stund som jag verkligen saknar henne. Nu om nånsin så saknas hon som mest. Jag vill bara ringa och grina. jag vill att nån håller Om mig och säger "det blir bra".  ...

Skapa flashcards